Afrooz: "Jag tycker om mina ansvarsområden på startup-företaget inPhocal"

Afrooz kommer från ett land av paradoxer. Iran är ganska isolerat i världen och otillgängligt för utlänningar. Samtidigt är Iran ett teknologiskt modernt land med ett välrenommerat utbildningssystem. Och även om kvinnor har färre rättigheter än män, får relativt många kvinnor högre utbildning. Enligt Afrooz kan detta bero på att män måste fullgöra militärtjänst. Och eftersom de börjar arbeta vid en tidigare ålder för att försörja sina fruar och barn, vilket är förväntat av dem i Irans traditionella och religiösa samhälle.

Om kvinnor går på universitet beror till stor del på deras familjer. Afrooz: "Jag vill betona att detta är min berättelse. Andra kvinnor i samma ålder och från samma stad kan ha mycket olika erfarenheter. Lyckligtvis kommer jag från en väldigt öppensinnad familj. Mina föräldrar har uppmuntrat min syster och mig att studera, kanske till och med mer än min bror."

Sådan far, sådan dotter

Precis som sin pappa blev Afrooz ingenjör. På gymnasiet var hon duktig i naturvetenskap och matematik. På universitetet började hon på en kandidatexamen i industridesign. "Jag tyckte verkligen om kursen. För mig var det den perfekta kombinationen av teknik och konst. Enligt min mamma ritade jag redan innan jag kunde prata. Jag har ett grafiskt sinne. När jag ser något dyker en berättelse direkt upp i mitt huvud. I Iran gjorde jag också illustrationer för barnböcker. Jag ritar fortfarande idag, men bara för skojs skull."

Nytt land, nytt språk

Idén att göra en masterutbildning utomlands föddes under hennes kandidatstudier. "Jag blev antagen till tre universitet i Storbritannien, Italien och Spanien. Tyvärr lyckades jag inte få visum till något av dessa länder." Istället började Afrooz arbeta i Iran, först på ett reklambolag, sedan på en studio för förpackningsdesign och slutligen på ett konsultföretag inom ingenjörsverksamhet. "Samtidigt drömde jag fortfarande om att lämna Iran för ett tag. Fem år efter min examen sa jag till mig själv: 'det är nu eller aldrig.' Så jag släppte allt, sa upp mig och började förbereda mig för masterstudierna. Den här gången fick jag mitt visum."

Jag blev antagen till tre europeiska universitet, men tyvärr fick jag inte mitt visum.
När hon anlände till Spanien, stötte hon på ett hinder. För få kandidater sökte till det masterprogram på engelska som Afrooz hade valt. Så istället registrerade hon sig för en masterutbildning i tillverkningsingenjörskap som var helt på spanska. "Jag var tvungen att lära mig ett nytt språk på väldigt kort tid. Jag klarade det bra, men att förstå olika dialekter var en utmaning. Lyckligtvis har jag alltid känt mig hemma i Spanien, tack vare vädret, folket och kulturen."

Afrooz tog sin masterexamen under COVID-pandemin. En tuff tid som hon mestadels spenderade arbetslös. "Jag gjorde många intervjuer, men eftersom jag inte hade arbetstillstånd skulle det innebära en ytterligare tidsinvestering för företag att anställa mig. Ingen av de organisationer jag pratade med ville starta processen för att ansöka om ett arbetstillstånd." För att hålla sig sysselsatt följde Afrooz onlinekurser och gjorde flera mindre forskningsprojekt.

Startupföretag

Tills hon hittade en praktikplats på det nederländska startupföretaget inPhocal. Företaget arbetar med banbrytande laserteknik för tryck och skärning i produktionsmiljöer, bland annat. inPhocal ville att Afrooz skulle ansluta sig till teamet efter hennes praktik. Det var här TMC kom in i bilden. "Jag antar att sättet jag anslöt mig till TMC är omvänt jämfört med många andra. Jag var redan involverad i ett projekt, och skrev sedan på hos TMC, istället för att TMC matchade mig med ett projekt. Saken är: inPhocal kunde inte ge ett nederländskt kontrakt till någon med iransk nationalitet som bor i Spanien. inPhocals VD kände TMC väl och undersökte om TMC Spanien kunde anställa mig och sedan låta mig arbeta hos inPhocal."

Det bästa med mitt jobb är att hitta sätt för ständig förbättring.
Den här lösningen fungerade, och Afrooz är glad att det gjorde det. "Jag får fortsätta arbeta i en startupkontext, vilket jag tycker mycket om. Jag älskar att inte veta vilka utmaningar dagen kommer att bringa och försöka övervinna dem. Att vara involverad i hela processen från brainstorming till design och omdesign. Jag är den enda som arbetar med mekanisk design så jag måste alltid samordna med resten av teamet. Jag gillar det ansvaret. Och det bästa med mitt jobb är att hitta sätt för ständig förbättring."

Stabilitet och professionalism

Att vara en TMC employeneur hjälper henne att göra just det. "Förutom att vara en del av inPhocal-teamet är jag glad över att också vara en del av en större, stabil och professionell organisation, där medarbetarna kommer först. TMC känns som en familj som bryr sig om mig och hjälper mig när jag behöver det. När jag stöter på tekniska eller mjukvarurelaterade problem kan jag fråga mina kollegor, andra employeneurs, om hjälp. Vi har en gruppchatt där vi hjälper varandra med de utmaningar vi stöter på. Det är roligt, när jag går till TMC-kontoret för en pizza-session eller en nyårstillställning sätter jag ansikten på de personer jag har chattat och mejlat med, utan att någonsin ha träffat dem personligen innan."

På ett liknande sätt träffar Afrooz bara sällan sina kollegor på inPhocal ansikte mot ansikte. Lyckligtvis för henne arbetar de flesta inPhocal-anställda också hemifrån. Detta gör det enkelt för Afrooz att känna sig lika ansluten till företaget som hennes kollegor i Nederländerna, samtidigt som hon stannar kvar i Spanien. Ändå kanske hon en dag flyttar till ett annat land igen. "Jag trivs i Spanien, men jag ser inte mig själv vara här för alltid. Att återvända till Iran är alltid ett alternativ, men jag kommer att behöva lite mer tid för att skapa rätt förutsättningar innan jag gör det."